Allmänt

Officiellt namn: SADR (The Saharawi Arab Democratic Republic).
Geografi: Ökenlandskap med underjordiska sötvattensjöar.
Yta: Cirka 260 000 km.
Befolkning Av arabiskt och afrikanskt ursprung. Folkmängden är troligen några hundratusen, varav cirka 165 000 lever i flyktingläger Algeriet. Några hundratusen marockanska bosättare finns i den ockuperade delen tillsammans med 130 000 marockanska soldater som bevakar den mur, som delar landet.
Språk: Hassania, en arabisk dialekt, som också talas i Mauretanien.
Religion: Islam.
Naturtillgångar: Naturtillgångar: Fosfat, järn, koppar, uran, troligen olja mm. Rika fiskebankar.

Flag

Västsahara är till tre fjärdedelar ockuperat av Marocko sedan 1975. De västsaharier som lyckades fly bor sedan dess i flyktingläger i Algeriet.

Västsahara, som var en spansk koloni, står på FN:s lista över icke-självstyrande territorier som ska avkoloniseras. FN uppmanade Spanien 1963 att genom en folkomröstning låta västsaharierna besluta om sin framtid. Spanien genomförde dock inte avkoloniseringen utan lät Marocko och Mauretanien ”överta” området i det olagliga så kallade Madridavtalet hösten 1975. I utbyte fick Spanien behålla fiskerättigheter och delar av fosfatindustrin.

Den västsahariska befrielserörelse, Polisario Front, som bildats 1973, fick nu bekämpa marockaner i stället för spanjorer.
Den 27 februari 1976 när Spanien meddelat att man dragit sig ur området utropade västsaharierna sin republik SADR, som är erkänd av 84 stater, varav en del har tagit tillbaka sina erkännanden.

Enligt Internationella Domstolen i Haag 1975 har Marocko ingen rätt till Västsahara. Inget land i världen hävdar heller en sådan rätt.
Kriget mellan Polisario Front och Marocko pågick 1975-1991, då båda parter accepterade en Settlement Plan som FN och OAU la fram. Västsaharierna skulle i en folkomröstning välja mellan självständighet och integration med Marocko.

Sedan 1991 finns en FN-styrka på plats för att genomföra folkomröstningen om Västsaharas självständighet. Vapenvila råder mellan Marocko och den västsahariska befrielserörelsen Polisario sedan dess. Någon folkomröstning har dock inte ägt rum på grund av Marockos obstruktion och sedan 2004 vägran att acceptera ett självständigt Västsahara.

Trots att FN-styrkan MINURSO finns på plats för att genomföra en folkomröstning om självständighet för Västsahara, är det förbjudet att ifrågasätta Marockos rätt till Västsahara. MINURSO är dessutom en av få fredsbevarande FN-styrkor som saknar mandat att rapportera om och skydda civilbefolkningen mot brott mot de mänskliga rättigheterna.

Frankrike är Marockos främsta supporter. Marocko är en av EU:s största mottagare av ekonomiskt stöd. I maj 2006 undertecknade EU ett fiskeavtal med Marocko, där de västsahariska vattnen är inkluderade. Detta strider mot internationell lag. EU-parlamentet stoppade en förlängning av fiskeavtalet 2011. I december 2016 slog EU-domstolen fast att Västsahara inte tillhör Marocko och att varor från ockuperat västsahariskt område därmed inte ingår i handelsavtal mellan EU och Marocko.

Sedan maj 2005 har det marockanska förtrycket mot den västsahariska befolkningen i de ockuperade delarna ökat markant.
2010 byggde cirka 20.000 västsaharier upp ett tältläger Gdeim Izik i protest mot förföljelser, fängslanden, marginalisering och den marockanska stölden av råvaror.

Den cirka 200 mil långa mur som byggts av marockansk armé och som delar Västsahara i en ockuperad del (3/4) och en befriad del (1/4) är minerad och radarövervakad. Minor, oexploderad ammunition och klusterbomber finns även i stora mängder på befriat område öster om muren och utgör en stor fara för befolkningen.