EU måste fördöma ockupationer
EU saknar en rakryggad hållning när det gäller ockupationer och illegala annekteringar. Krim, Palestina och Västsahara behandlas helt olika. Där Krim är det bästa exemplet är Västsahara det sämsta och Palestina hamnar i mitten. Detta skriver folkrättsjuristen Pål Wrange i en rapport till EU-parlamentet.
EU-parlamentet har beställt rapporten Occupation/Annexation of a Territory: Respect for International Humanitarian Law and Human Rights and Consistent EU Policy. Professor Pål Wrange jämför EU:s förhållande till och agerande när det gäller dessa tre områdena.
Om ett område är olagligt annekterat eller ockuperat får en tredje part, som EU inte godkänna detta. EU får inte heller stödja den fortsatta ockupationen.
EU och dess medlemsländer ska inte engagera sig i ekonomiska eller andra aktiviteter som stöder ockupationen.
EU ska också allvarligt överväga sanktioner mot den ansvariga regeringen, skriver Pål Wrange i sin rapport.
Enligt folkrätten har en ockupationsmakt begränsad auktoritet över det ockuperade området men måste respektera både folkrätt och mänskliga rättigheter.
En ockupationsmakt får inte använda naturresurser i ett ockuperat område för sin egen vinning. Enbart om det sker till folkets vinning och med deras tillåtelse, kan det vara möjligt.
EU har ännu inte någon fastslagen politik i dessa fall, men ett gott exempel är Krim, där EU fördömde annekteringen. Sanktioner mot ryska staten och ryska företag, restriktioner för investeringar och handel, frysning av tillgångar, visumrestriktioner och andra diplomatiska sanktioner infördes.
Inget liknande har skett mot Israel eller Marocko.
När det gäller ockupationen av Västsahara påpekar folkrättsjuristen att Marocko till skillnad från Ryssland har en privilegierad ställning och nära band med EU. Unionen har tilldelat Marocko en så kallad Advanced Status och har dessutom tecknat fiskeavtal med Marocko där de ockuperade västsahariska vattnen inte är uteslutna.
Läs mer i Tidskriften Västsahara nr 3 som utkommer i september
