FN-sändebudet Horst Köhler utan stöd

FN-sändebudet Horst Köhler 22 mars 2019 i Génève 2019. UN Photo by Violaine Martin

FN:s generalsekreterares sändebud i Västsahara Horst Köhler avgick från sin post den 22 maj av hälsoskäl. Den posten hade han haft sedan september 2017, alltså mindre än två år. FN, Marocko, Polisario Front och Algeriet har beklagat hans avgång.

”Ja, han avgick av hälsoskäl, men han stötte också på många hinder i sitt arbete”, uppger Mohamed Khadad, ansvarig för utrikespolitiska frågor inom Polisario, i en intervju i ryska Sputnik.

Enligt Mohamed Khadad hade Horst Köhler kvalifikationer och nödvändig kompetens för att lyckas med sitt uppdrag; stor diplomatisk erfarenhet och kunskap om Afrika.

Redan från början hävdade diplomaten Köhler att både Afrikanska Unionen och EU var parter som hade intresse av att Västsaharakonflikten skulle lösas.

”Därför besökte han Afrika flera gånger; både Addis Abeba och Kigali. Han besökte också Bryssel tre gånger”, säger Mohamed Khadad i intervjun.

Enligt Mohamed Khadad stötte Horst Köhler på motstånd både inom FN och EU. Frankrike, permanent medlem i säkerhetsrådet, ville inte förkorta mandatet till 6 månader och när Horst Köhler besökte den franska regeringen blev han aldrig mottagen på högsta nivå.

Det är Frankrike som ligger bakom att EU – helt i strid med sin egen EU-domstol – har tecknat nya avtal om fiske och jordbruk med Marocko, där det västsahariska territoriet ingår, säger Mohamed Khadad.

Horst Köhler ville dessutom ha en enhällig resolution från FN:s säkerhetsråd i april. Så blev det inte, eftersom Frankrike och USA tyvärr saboterade det hela, säger Mohamed Khadad.

Horst Köhler fick alltså inget enhälligt stöd från FN:s säkerhetsråd och inget stöd från EU och han utsattes för massiva påtryckningar, menar Mohamed Khadad.

”Det hedrar honom att han har vägrat låta sig manipuleras och i stället kastat in handduken. Han stod upp för det västsahariska folkets rätt till självbestämmande och självständighet, säger Polisario-representanten i intervjun.

Under sina knappt två år som FN-sändebud lyckades Horst Köhler få till två möten mellan Marocko och Polisario Front, där även Algeriet och Mauretanien deltagit enligt uppdraget från säkerhetsrådet. Det sista mötet ägde rum i mars. Inga konkreta resultat kom dock ut av dessa möten. Parterna står för långt ifrån varandra, eftersom Marocko vägrar gå med på självständighet, vilket Polisario kräver och har rätt till enligt FN-stadgan.

I april antog FN:s säkerhetsråd alltså i oenighet ännu en tandlös resolution och förlängde FN-styrkan Minursos mandat med 6 månader.

Ekonomen Horst Köhler har varit Tysklands förbundspresident, chef för Internationella valutafonden och innehaft olika poster på det tyska finansdepartementet. Han är 76 år gammal,

Horst Köhler är inte det första FN-sändebud för Västsahara som har avgått från sin post. Amerikanen och tidigare utrikesministern James Baker avgick 2004 efter sju års arbete i frustration över Marockos vägran att gå med på en folkomröstning, som skulle innehålla självständighet som en valmöjlighet.

Den schweiziske diplomaten och ambassadören Johannes Manz avgick 1991 som särskild representant för FN:s generalsekreterare efter bara drygt ett år på posten. Då hade MINURSO funnits i ett år. I september 1991 trädde eldupphör-avtalet i kraft. Några månader senare skulle folkomröstningen om Västsaharas självständighet äga rum. Marocko obstruerade, FN agerade inte mot detta och Johannes Manz avgick i protest.

Den italienske juristen Franscesco Bastagli, som arbetat länge i olika FN-organ, avgick också i frustration från sin post som särskild representant 2006. 2010 publicerades en artikel i The New Republic där han redogör för orsakerna; partiskhet med Marocko. ”Det som började för 50 år sedan som en enkel avkoloniseringsfråga har blivit en politisk labyrint.”

Den danske generalen Kurt Mosgaard riskerade sin post som chef för MINURSO när han 2006 tog ned den marockanska flaggan som vajade på taket på MINURSO:s högkvarter i El Aaiún. ”FN måste ju vara opartiskt”. Kurt Mosgaard föreläser ofta om Västsaharafrågan. 2017 publicerades den här krönikan av honom i Tidskriften Västsahara; Nordafrikas nästa krig.