Nya massgravar hittade

Ur Västsahara 4/2018

Efter Marockos invasion av Västsahara 1975 beräknas fortfarande omkring 500 västsaharier vara försvunna. Nu har tre nya massgravar hittats i Västsahara nära den mur som Marocko har byggt i området. Den västsahariska anhörigorganisationen Afapredesa vill ha hjälp för att kunna identifiera personerna i gravarna.

2013 hittades två massgravar på Polisariokontrollerat område nära och öster om den radarövervakade och minerade mur, som Marocko byggt genom det ockuperade Marocko-ockuperade Västsahara.

Platserna undersöktes av spanska experter med anknytning till universitetet i Bilbao. Två av kropparna kunde identifieras.

I massgravarna fanns skelettdelar från åtta män, varav två var minderåriga. Teamet kunde också fastställa att de åtta personerna blivit skjutna.

De åtta männen var nomader som vaktade sina kameler och getter, när de greps den 12 februari 1976 av en marockansk militärstyrka och med anhöriga som vittnen.

Ett ögonvittne, då 13 år gammal, har berättat att han greps tillsammans med två vuxna män och grannar som sköts ihjäl inför hans ögon.

Anhöriga till de försvunna åtta personerna har kunnat identifiera vissa kläder, personliga tillhörigheter och dokument. DNA- prov har tagits.

– För de anhöriga var det en stor lättnad att äntligen få begrava sina släktingar och att sätta punkt för ett långt trauma, säger Abdeslam Aomar Lahsen, ordförande i den västsahariska anhörigföreningen Afapredesa, som tagit initiativ till utgrävningarna.

Det var framför allt vid den marockanska invasionens början 1975 som många flyende västsaharier dödades av marockanska trupper.

Västsaharier har nu hittat tre massgravar till. Problemet är som tidigare att gravarna finns mycket nära den Marockoövervakade muren som omges av minor. För att de spanska experterna ska kunna fortsätta sina undersökningar, vilket de är villiga att göra, måste dessutom västsahariska vittnen delta för att peka ut exakt var gravarna finns.

– Vi har DNA från flera anhöriga och vi har vittnesuppgifter men flera är nu bosatta utomlands.

Det behövs alltså både pengar och logistik för detta – en nästan övermäktig uppgift för en liten organisation som Afrapredesa.

Vad gör då de verkligt stora organisationerna?

– Vi har försökt att få både FN-styrkan Minurso och Internationella Röda Korset att delta i det här arbetet men det har inte gått. Minurso var med först men drog sig sedan ur med hänvisning till att det måste godkännas av Marocko. Röda Korset hänvisar till juridiska problem.

Båda organisationer säger att detta inte ingår i deras mandat. I rapporter skriver de att de arbetar med frågan, men det gör de inte, berättar en besviken Abdeslam Lahsen.

Människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch har de senaste åren av de marockanska myndigheterna förvägrats möjlighet att besöka Västsahara och ledamöter i Europaparlamentet som har försökt besöka Västsahara har stoppats.

När de första massgravarna upptäcktes 2013, offer identifierats och en diger rapport skrivits, trodde många familjer att arbetet skulle fortsätta och att de nu äntligen skulle få veta vad som hänt deras försvunna anhöriga. När ingenting händer blir frustrationen stor och många anklagar Afapredesa för att inte göra något. Såren har rivits upp igen och utan nya fynd och information blir de svårare att läka.

Cirka 500 västsaharier är försvunna. Man vet att det finns massgravar också i den ockuperade delen av Västsahara och i Marocko utanför bland annat hemliga fängelser som Agdz och Kalaat Mgouna.

– Kidnappning av västsaharier i ockuperade Västsahara fortsätter, men nu släpper man dem efter att ha hotat och misshandlat dem, säger Abdeslam.

2018 har utsetts till året för Missing people. Nu pågår en kampanj i flyktinglägren för att åter samla berättelser om de försvunna. Mer än 500 västsaharier är försvunna sedan Marockos invasion 1975.

Tidskriften Västsahara har sökt både Internationella Rödakorskommittén (ICRC) och Minurso för att få svar på varför dess organisationer inte engagerar sig i de upptäckta massgravarna.

– Som du vet är detta en svår och komplex fråga. Vi delar denna oro och vi kommer att fortsätta att göra vårt bästa för att följa frågan om de försvunna och deras familjer, svarar Aurelie Lachant från ICRC per mejl.

Från Minurso kommer inget svar.

Lena Thunberg
Artikeln publicerades i Amnesty Press 9/4 2018.