Permaodling i öknen vann FN-pris

I ett sinnrikt konstruerat lerhus tillverkas getfodret.

Ur Västsahara nr 3/2018

Två gånger har Taleb Brahim, västsaharisk agronom, vunnit pris och fått stöd av World Food Programme för sin hydroponiska odling i flyktinglägren.

Han är 47 år och utbildad i Syrien men har också gått en kurs i permakultur i Turkiet 2012.

I 42 år har flyktingarna bott i lägren mitt ute i Saharas karga öken, totalt beroende av bistånd från främst FN-organen World Food Programme och UNHCR.

– Vi har två stora problem; klimatförändringarna och ingen politisk lösning, säger Taleb Brahim .

Det är brist på vatten och mat, men de flesta familjer har några getter som de kan mjölka. Getter är billiga djur att sköta eftersom de tuggar i sig vad som helst och inte är beroende av något speciellt foder. Men nu har en norsk nutritionist visat att den plast som getterna bland annat äter gör att mjölken och köttet troligen inte är hälsosamt att äta.

Hur ska man lösa detta?

– Vi västsaharier har ingen tradition av jordbruk, det är brist på vatten och bördig jord här i öknen.

Många problem alltså, men med hjälp av sina kunskaper från utbildningarna har Taleb konstruerat en hydroponisk odling i ett litet traditionellt lerhus som håller lite kyligt på dagen och lite varmt på natten. Det är själva den rundade formen på byggnaden som är viktig. Här inne finns en konstruktion med plastlådor med korn som bevattnas sparsamt. Kornet förgros i en balja med vatten i 24 timmar och placeras sedan i lådorna som bevattnar varandra, ett slutet system med sand som renar vattnet. Efter 7 dagar har kornet, som växer på en slags tunn matta, förvandlats till ett näringsrikt foder för 35 getter.

Hydro betyder vatten och ponic på grekiska betyder arbeta. Hydroponisk odling betyder helt enkelt arbetande vatten. Det är ingen nyhet. Man tror till exempel att Babylons hängande trädgårdar var hydroponiska odlingar. Förutom vatten behövs ju också syre, värme och näring.
Det lilla lerhuset är knutet till en stolt familj som ser till att bevattningen fungerar.

– Det är på vintern som vi kan bedriva detta. På de heta somrarna går det inte, för då är vattenåtgången för hög. Nu går det åt 115 liter vatten per dag men det vattnet kan också återanvändas till en frilandsodling, berättar Taleb.

Det visar sig att det näringsrika fodret gör att getterna nu ger dubbelt så mycket mjölk.

Taleb Brahim fortsätter att experimentera och utveckla systemet till andra födoämnen och säger att han försöker använda själva problemen som en form av lösning.

– Jag vill hjälpa mitt folk så att deras behov blir tillgodosedda.

Jag besöker flyktinglägren i februari. Det är verkligen kallt, + 3 grader på morgonen. Det är ovanligt kallt, berättar västsaharierna. De upplever både extrem hetta och extrem kyla numera.

För två är sedan uppmättes den högsta temperaturen någonsin, +54 grader. Och för tre år sedan drabbades flyktingarna av det värsta skyfallet sedan 1975. Det är naturligtvis bra när det regnar i öknen men ett skyfall som pågår i 10 dagar kan inte sanden absorbera. Det bildades sjöar i lägren och i tälten så matförråd och mediciner blev förstörda, men framför allt förstördes husen som är byggda av lera. Överallt ser man fortfarande raserade hus. Det fattas pengar för att reparera dem. Betong är det enda som hjälper. Många familjer byggde upp plåtskjul för att skydda sig, men där blir det naturligtvis för varmt på sommaren och för kallt på vintern.

– Hur går det då med lerhuset för getfodret?

– Hittills har vi klarat oss men i värsta fall får det blir betong utanpå, säger Taleb.

Två år har hans projekt vunnit första pris i München i en tävling som ingår i FN-projektet ”Stoppa hungern i världen.” Denna lågteknologiska uppfinning som anpassats av och för de västsahariska flyktingarna har också vunnit matbiståndet World Food Programmes gehör. Numera får Taleb och hans grupp stöd och kan vidareutveckla idén med odlingar i öknen. Där ingår numera också små familjeträdgårdar.

Abdelrahman är stolt ägare till två små växthus, där han odlar bland annat tomater, kålrot, squash, sallad, koriander, lök, kryddor, morötter, vitlök och potatis.

– Vi gödslar upp jorden ordentligt med getexkrementer, innan vi sätter i gång med odlingarna från september till maj då vi kan vattna, berättar Taleb.

Vi besöker en annan familj i flyktinglägret Smara. Där finns inte något plastväxthus utan frilandsodling i sanden. Stolta ägare till odlingen visar upp morötter och andra rotfrukter. Som på de andra ställena är det bara vintertid som gäller för odlingarna.
I Smara finns nu sex stycken familjeodlingar och Taleb hoppas på fler.

Text och foto Lena Thunberg