Polisario-representanten som pratar skånska

Mohamed Limam Ali (längst till vänster) besökte Sverige 1986 tillsammans med andra västsahariska ungdomar.

Innan jag kom till staden Vitoria i Baskien i norra Spanien i mars, skickade jag ett meddelande till Polisarios representant där och bad om en intervju. Jag hade fått tag på hans telefonnummer men visste inte vem han var. Det gick bara några minuter, så ringde Mohamed Limam Mohamed Ali upp:

– Hej Lena, javisst ska vi träffas! Du minns väl när vi möttes i Göteborg 1986? Hur mår Maria och Jukka?

Jag minns absolut ingenting, men förstår senare att Limam var en av deltagarna i en av de ungdomsgrupper från flyktinglägren, som under flera år bjöds in till Sverige på ett månadslångt sommarbesök av Föreningen Västsahara. När jag några dagar senare får ett fotografi som är 34 år gammalt, känner jag igen honom och hela gruppen.

Limam är ny på posten i Baskien, han har bara arbetat där i en månad, när jag träffar honom. Dessförinnan var han representant i Danmark.

– Ingen kan förstå hur EU kan gå emot sin egen domstols beslut om att Marocko inte kan sälja västsahariska varor, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko, men antagligen är det stor press på EU från både Frankrike och Spanien. Men det finns säkert också saker som är ”gömda” för oss och som vi en dag kommer att få veta.

De spanska enklaverna Ceuta och Melilla i Marocko är en känslig fråga för Spanien och Frankrike vill ha inflytande i Nordafrika.

– Vi har överklagat de nya handels- och fiskeavtalen. Beslut kommer i slutet av 2020.

– FN-sändebudet Horst Köhler avgick plötsligt i maj 2019 och ännu har inget nytt sändebud utsetts. Varför?

– Horst Köhler ville att Afrikanska Unionen skulle bli mer involverad i processen, men det ville inte John Bolton, USA:s dåvarande nationella säkerhetsrådgivare.

– FN:s generalsekreterare är inte heller tillräckligt stark. Han är troligen utsatt för stora påtryckningar från Frankrike och Spanien. Horst Köhler var ett sändebud med hög profil som misslyckades med sitt uppdrag; att lösa Västsaharafrågan, så det är svårt att ersätta honom.

– Ett par mindre afrikanska stater (Liberia, Elfenbenskusten, Komorerna, Gambia, Gabon och Guinea) har nyligen öppnat konsulat i ockuperade Västsahara. Vad säger Polisario om det?

– Dessa länder har inte ens ambassader i Marocko! Vi har tagit upp den här frågan i Afrikanska Unionen.

Västsahara är medlem av Afrikanska Unionen sedan 1984. Marocko lämnade dåvarande  OAU i protest och var under många år tillsammans med Sydafrika de enda afrikanska länderna som inte var medlemmar där. Men 2017 gick Marocko med igen.

– Marocko har i FN-sammanhang de senaste åren hävdat att Polisario bryter mot fredsplanen genom att upprätta byggnader nära den över 200 mil långa mur som Marocko byggt genom Västsahara och som övervakas av FN-styrkan Minurso. Hur är det med det?

– Enligt det militäravtal som både Marocko och Polisario har undertecknat, ska det finnas en buffertzon 5 km öster och 5 km väster om muren. Dessutom ska 30 km vara fria från vapen. Det som Polisario har gjort är att leta efter vatten eftersom det finns skolor och infrastruktur. Det Marocko vill driva igenom är att hela detta område förklaras som buffertzon.

– I december 2019 hade Polisario sin senaste kongress. Frustrationen bland unga och gamla efter 29 års väntan på en folkomröstning är naturligtvis stor. Vad kan hända nu?

– Det finns två vägar; stormakter som USA och Ryssland tvingar Marocko att gå med på folkomröstningen om Västsaharas självständighet eller också så blir det krig. Krig är naturligtvis det sista steget.

– Det växer ju nu upp en ny generation unga västsaharier?

– Javisst, men Marockos armé är inte heller likadan som förut, säger Limam.

Och så måste jag ju fråga: Vad minns Limam om sitt besök i Sverige för 34 år sedan, då en grupp på 15 västsahariska ungdomar besökte Stockholm, Göteborg och Ystad?

– Det var något totalt nytt för mig, allt var annorlunda, en fantastisk upplevelse. Det var så positivt att som ung få träffa dessa engagerade svenska ungdomar, som tog hand om oss och som gjorde så mycket för att informera svenskar om Västsaharas situation.  Den svenska föreningen var ju egentligen väldigt liten med få personer och ändå gjorde de detta för oss, säger Limam, skrattar och avslutar med: Jau prautar skaunska!

Lena Thunberg

På fotot från 1986 finns följande representanter från Föreningen Västsahara från vänster till höger: Marianne Carlsson, Maria Lindman, Peter Kinlund och Ingrid Junggren. I mitten står Polisarios dåvarande Polisariorepresentant i Sverige Salek Seghair.