Politisk enighet i Baskien för stöd till Västsahara

Blanca Ramirez, Brahim Abdelfatah och Daniel Urrutia på Polisarios kontor i Vitoria, Baskien.

– I det baskiska parlamentet bråkar politikerna alltid med varandra. Det är mycket högljutt mellan partierna. Men när det gäller Västsahara så råder alltid samförstånd. Stödet för Västsahara är brett och starkt, säger Brahim Abdelfatah, som sedan 20 år tillbaka arbetar på Polisario Fronts kontor i Baskiens huvudstad Vitoria.

– I Baskien finns starka krafter för autonomi för regionen precis som i Katalonien. Bland unga finns ett starkt stöd för palestinier, kurder och tibetaner. Därför är det lätt för dem att solidarisera sig med oss västsaharier, berättar Brahim.

Och stödet ökar, får jag veta när jag besöker Polisarios Baskienkontor i Vitoria i norra Spanien i början av mars. Här arbetar tre personer; Polisarios nye representant Mohamed Limam Mohamed Ali, en kontorist och så Brahim.

Dessa tre hjälper de 48 baskiska organisationer som via projekt eller på andra sätt stöder västsaharierna.

– Projekten ökar och den politiska medvetenheten om Västsahara ökar, menar Brahim.

Spanien består av 17 regioner med egna parlament. Regionerna består av provinser och städerna har sina egna ”kommunfullmäktige”. Den spanska staten har ett milt sagt ljumt intresse för Västsahara, men på de andra tre nivåerna finns stödet.

– Här i Baskien tas en västsaharisk minister emot av en minister på samma nivå, berättar Brahim.

Så är det inte i Staten Spanien, som ju inte erkänt Västsahara. I stället för att avkolonisera Spanska Sahara ”sålde” man kolonin till Marocko 1975 och fick fiskerättigheter utanför Västsaharas kust och 30 procent av fosfatproduktionen som betalning.

Ett av de många projekt som bedrivs i Baskien är Vacaciones en Paz (Sommarlov i fred). Över 300 barn från flyktinglägren kommer hit under två månader. Antingen kommer de till privata familjer eller så bor tillsammans i grupper på vandrarhem med aktiviteter som organiseras av Polisario.

– Det är ungefär 45 familjer i Vitoria som tar emot ett barn i två månader varje sommar, berättar Blanca Ramirez och Daniel Urrutia från föreningen AFANIS. Flygbiljetterna, som inte är billiga, betalas av kommunen. Familjerna står för uppehället.

Det görs en noggrann kontroll av familjer som anmäler sig för att ta emot dessa sommarbarn. Polisen kontrollerar i sina register att det inte finns något att anmärka på.

– Flera familjer åker till lägren efteråt för att hälsa på ”sina” sommarbarn, säger Blanca.

– Västsaharafrågan är känd i Baskien. Hit har också barn som drabbats av Chernobylkatastrofen i Ukraina kommit. De barnen kunde vara påverkade av splittrade familjer med bland annat alkoholproblem. Men man kan se att barnen från de västsahariska flyktinglägren kommer från familjer där de är älskade.

– Somrarna är hektiska, berättar Brahim och skrattar och pekar på en liten skola som ligger mitt emot kontoret.

– Då arbetar vi 24 timmar om dygnet för att ta hand om och organisera barnen som kommer i grupper och bland annat bor där.

Sammanlagt är det 345 västsahariska barn som får ett sommarlov utan ökenhetta och med näringsrik kost och många nya upplevelser.

Text och bild: Lena Thunberg