“Västsahara är en internationell skandal!”

– Frågan får inte dö! Detta är en internationell skandal! Jag pratar med alla om Västsahara och jag köper inte marockanska clementiner!

Ulla Hagman, 83 år, skräder inte orden. När jag ringer, har hon nyss kommit hem efter att ha sålt för 7000:- på Röda Korsets julmarknad i Uppsala. Intresset för internationella frågor är stort – och särskilt för Västsahara.

1976 arbetade hon som nutritionist under några veckor för Röda Korset i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. I slutet av 1975 hade flyktingarna börjat anlända och började bygga upp flyktinglägret.

– Det har nu gått 46 år sedan Marocko hade fräckheten att ockupera Västsahara. FN har lovat en folkomröstning. Ingen säger något om att ockupationen! Det är inte klokt! Sverige tiger. Frankrike och EU driver det hela. Det är pengarna som styr världen; fosfaten och fisken i Västsahara är för värdefulla.

Det var den före detta stridsflygaren Sven Lampell som ledde Internationella Röda Korsets biståndsinsats i de västsahariska flyktinglägren i Algeriet 1976. Själv hade han lämnat den svenska Försvarsmakten och en lovande karriär efter att ha lett den militära svenska FN-insatsen i Biafra/Kongo 1963.  Upplevelserna med de svältande barnen i Biafra satte spår. Han ville leverera mat och bistånd i stället och arbetade därefter för Internationella Röda Korset, berättar Ulla Hagman.

– Sven Lampell var Röda Korsets bästa organisatör. Han sa, att han aldrig hade sett ett så välorganiserat flyktingläger, som det västsaharierna byggde upp.

– Det var verkligen fint ordnat, västsaharierna byggde skolor och andra byggnader. Trots bedrövliga förhållande med brist på allt var det gudomligt i lägren med fantastiska människor. Jag känner så starkt för dem.

Ulla Hagmans uppgift var i första hand att informera Röda Halvmånen i Alger samt västsaharierna i flyktinglägren  att Swedish Emergency Food tillverkade ett näringsberikat mjöl  som skulle användas till välling. En andra uppgift var att att undersöka näringsläget i lägren. Hur undernärda var barnen? Vad led de av för sjukdomar? Vad behövde de?

– Ja, inte var det mediciner! Det jag fann var staplar av utgången medicin mot bland annat epilepsi! Det var inte det de behövde! De behövde mat!

Swedish Emergency Food tillverkade en typ av välling eller mjöl, som kunde näringsberikas på olika sätt. Den specialgjorda vällingen blev sedan under många år en av de viktigaste produkterna i det svenska humanitära biståndet till flyktingarna.

Ulla Hagman besökte flyktinglägren under 1976 vid två tillfällen. Den första gången tog hon kontakt med Algeriska Röda Halvmånen, motsvarigheten till Röda Korset i Alger, innan hon flög vidare i sex timmar till Tindouf.

–  ”Madame, ni är mycket modig”, sa den algeriske representanten till mig. Det visade sig att Algeriska Röda Halvmånen inte hade besökt flyktinglägren själva! berättar Ulla Hagman och skrattar.

Ulla Hagman blev sjuk under den första resan. Det var troligen de dåliga hygieniska förhållandena som orsakade diarré och kräkningar.

– Jag kom till ett litet hotell i Tindouf. När jag tittade upp från sängen såg jag att möss klättrade på gardinstången vid fönstret. Därför tog jag med ett trangiakök vid mitt nästa besök, berättar Ulla och skrattar igen,

– Västsaharauppdraget var en otroligt intressant resa.

–  Om Västsahara blir fritt, så ska jag bli den första som åker dit.

Lena Thunberg