Gör det riksdagen har beslutat – erkänn Västsahara!

Den här debattartikeln publicerades i Omvärlden 15 /12:

I december 2012 tog den svenska riksdagen ett historiskt beslut: Sverige skulle, som första land i EU, erkänna den västsahariska republiken SADR. Men den dåvarande svenska regeringen med Carl Bildt som utrikesminister verkställde inte beslutet. Det har inte heller efterföljande regeringar gjort, troligen hårt pressade av EU.

Sverige har agerat för västsaharierna, men nu krävs mer. Det är dags för ett svenskt erkännande.

Precis som Ukraina är Västsahara invaderat av ett grannland. Men Marockos ockupation av Västsahara har pågått sedan 1975.

Västsaharafrågan handlar både om en avkolonisering som inte ägt rum (Spanien) samt en ockupation (Marocko).

FN:s avkoloniseringsplan av den forna spanska kolonin trädde i kraft 1991. Men det västsahariska folket har ännu inte fått rösta om självständighet på grund av Marockos obstruktioner.

Frankrikes nära relationer med Marocko har medfört att FN:s säkerhetsråd är handlingsförlamat. Frankrike med sin vetorätt stoppar alla resolutioner som inte gynnar Marocko.

EU har intresse av goda relationer med Marocko för att stoppa migranter från Marocko över Gibraltar sund i Medelhavet. För detta betalar EU stora pengar.

I de västsahariska flyktinglägren i Algeriet försämras nu den humanitära situationen. FN:s livsmedelsstöd har minskat kraftigt. Barn är undernärda och kvinnor anemiska.

Världen håller på att glömma Västsahara.

Ändå bröts eldupphöravtalet för två år sedan och ett nytt lågintensivt krig har startat mellan Marocko och Polisarios väpnade styrkor. Vem talar om det?

I den Marocko-ockuperade delen av Västsahara fängslas, torteras och döms västsaharier som protesterar fredligt mot Marockos ockupation.

FN-styrkan MINURSO som funnits på plats i 31 år för att genomföra folkomröstningen om Västsaharas självständighet är den enda fredsbevarande FN-styrka som saknar MR-mandat, skyldighet att rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna.

Marocko stoppar effektivt journalister, politiker och representanter för MR-organisationer från att besöka det ockuperade Västsahara. Inte ens FN-sändebudet Staffan de Mistura skulle få besöka det ockuperade Västsahara utan marockansk eskort.

Den västsahariska befolkningen i ockuperat område är alltså skyddslös. Oberoende media finns inte där. Reportrar utan gränser kallar i en rapport Västsahara för ”en vit fläck på kartan”.

Samtidigt som marockanska bosättare får alla jobb blir västsaharier utan i det råvarurika ockuperade Västsahara. Pengar från en av världens största fosfatgruvor och de rika fiskevattnen utanför Västsaharas kust hamnar i marockanska fickor.

Nu hyllas Marocko för sin gröna energi. Problemet är bara att ingen berättar att en stor del av sol- och vindenergin kommer från ockuperade Västsahara, där den används till att befästa ockupationen och plundringen av Västsaharas råvaror.

Ockuperade Västsahara är ett stängt land utan insyn och rapportering.

Sverige har genom åren stött västsaharierna i flyktinglägren humanitärt med bland annat kläder och mat. Politiskt har Sverige som enda land i EU agerat mot att västsahariska varor säljs som marockanska.

Men det räcker inte. Tio år har gått sedan riksdagsbeslutet om ett svenskt erkännande av Västsahara – utan verkställande. Det politiska och det humanitära stödet till västsaharierna måste nu öka och den totala tystnaden kring Västsaharafrågan brytas.

Lena Thunberg

Redaktör för Tidskriften Västsahara