Marockos folkrättsvidriga ockupation utan sanktioner

– Västsahara är olagligt ockuperat av Marocko sedan 1975. Enligt folkrätten har inget land rätt att ta ett område med militärmakt, säger Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet. Det är inte heller tillåtet att erkänna en olaglig annektering.

– Därför var USA:s dåvarande president Donald Trumps beslut i december 2020 att erkänna Marockos rätt till Västsahara utan tvekan direkt olagligt, påpekar På Wrange.

Han beklagar också att FN:s säkerhetsråd inte resolut har agerat efter att eldupphör bröts i november 2020.

– Det är lätt att förstå västsahariernas frustration och beundransvärt att Polisario hållit ut så länge utan att tillgripa våld, menar han.

Marocko har alltså ingen rätt till Västsahara; att lägga beslag på dess egendomar och råvaror och att berika sig på dess tillgångar. Marocko som ockupant har däremot skyldigheter när det gäller Västsahara, som enligt FN är ett icke-självstyrande område, det vill säga en koloni med rätt till självbestämmande. Förutom att upphöra med annekteringen ska Marocko vårda området och dess invånare, säger han.

Västsahara, som då var en spansk koloni, finns sedan 1965 på FN:s lista över områden som ska avkoloniseras. Det betyder att befolkningen själv ska bestämma om man vill ha självständighet eller tillhöra något annat land.

Sedan 1991 finns en FN-styrka MINURSO på plats för att genomföra en folkomröstning, där den västsahariska befolkningen ska besluta om man vill ha självständighet eller tillhöra Marocko. Folkomröstningen har inte ägt rum på grund av Marockos motstånd.

Enligt FN:s säkerhetsråds numera urvattnade resolutioner är målet för Västsaharafrågan ”…a just, lasting and mutually acceptable political solution which will provide for the self-determination of the people of Western Sahara…”

– ”En ömsesidigt accepterad politisk lösning” måste väl betyda att det troligen aldrig kan leda till självständighet för Västsahara?

– Ja, den formuleringen betyder ju att man ger den starkare parten Marocko ett slags veto.

– EU-domstolen har i två domar gällande fiske och jordbruksprodukter fastställt att avtalen mellan EU och Marocko inte kan innefatta västsahariska produkter, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko. Trots det har ministerrådet och EU-parlamentet accepterat avtalen, som innefattar de västsahariska produkterna. Hur vanligt är det att EU-domstolens domar nonchaleras?

– Det är ovanligt.

– Ett senare tillägg till Associationsavtalet mellan EU och Marocko, som innebär att västsahariska varor kan ingå i avtal mellan EU och Marocko, godkändes av EU-parlamentet 2019. Hur var det möjligt?

– Antagligen var inte parlamentarikerna tillräckligt insatta i frågan. Man presenterades en lista på organisationer som godkänt tillägget, men listan var i princip en bluff.

Pål Wrange skrev 2015 på uppdrag av EU-parlamentet en utredning om EU:s princip när det gäller förhållandet till ett lands annektering av ett annat lands territorium. Det gällde Ryssland – Krim och östra Ukraina, Israel – Palestinska områden samt Marocko – Västsahara.

– När det gäller Rysslands annektering av Krim och Östra Ukraina har EU reagerat exemplariskt och snabbt genom att tydligt påpeka det rättsvidriga i att ta områden med våld. EU införde också sanktioner mot Ryssland.

– När det gäller Israel – Palestinska områden har EU inte infört sanktioner mot Israel, men man har gjort en klar distinktion mellan Israel och dessa områden.

– När det gäller Marocko – Västsahara är hållningen helt folkrättsvidrig, säger Pål Wrange.

Tre olika hållningar alltså och värst är EU när det gäller Marocko – Västsahara.

Lena Thunberg