Folkrätten hindrar inte ett erkännande av Västsahara

Ove Bring, professor emeritus i folkrätt, Stockholms universitet

Sverige kan mycket väl erkänna Västsahara. Folkrättsligt finns inga hinder. Det menade de tre professorerna Owe Bring och Said Mahmoudi (Internationell rätt) och Pål Wrange (Folkrätt) i en artikel på DN Debatt den 6 november 2015, på dagen 40 år efter att Marocko inledde sin ockupation av Västsahara. Samma förutsättningar och verklighet råder idag – fem år senare.

”Det är i dag 40 år sedan Marocko inledde den ”gröna marschen” mot Västsahara. Den markerade inledningen på en marockansk olaglig invasion, ockupation och annektion, som fått fortgå med USA:s, Frankrikes och EU:s tysta stöd. För Västsaharas folk innebar den gröna marschen inledningen på en fyra decennier lång vistelse under ockupation eller i flyktingläger”, skrev de tre rättsexperterna och beskrev den svenska hållningen och de marockanska reaktionerna 2015:

”Den 5 december 2012 beslöt riksdagen, i ett tillkännagivande, att Sverige snarast bör erkänna den Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR; Västsahara), vilket den dåvarande Alliansregeringen lämnade utan avseende. Den socialdemokratiska partikongressen beslöt såväl 2009 som 2013 att Sverige bör erkänna inte bara Palestina (vilket skedde 2014) utan också Västsahara. För närvarande pågår en översyn av den svenska Västsaharapolitiken i Regeringskansliet. Med anledning av detta besöktes UD i början av oktober av en marockansk delegation, som uppmanade Sverige att inte erkänna Västsahara.”

Två månader senare 15 januari 2016 meddelade Sveriges dåvarande utrikesminister Margot Wallström att Sverige inte kommer att erkänna Västsahara. Regeringen hänvisade då till den genomlysning av Västsaharafrågan som diplomaten Fredrik Florin gjort. Marockanska företrädare hade dessförinnan hotat med att bojkotta svenska företag i Marocko och förhindrat öppnandet av ett IKEA-varuhus.

De tre juristerna beskrev i sin debattartikel 2015 hur Spanien aldrig verkställde FN:s krav på avkolonisering av sin koloni, att västsaharierna utropade sin republik 1976, som blev medlem i Afrikanska Unionen, att Marockos anspråk på området avvisades av Internationella Domstolen i Haag, den marockanska invasionen 1975, och FN:s fredsplan 1991, vars syfte, en folkomröstning om Västsaharas självständighet, då sedan länge förkastats av Marocko.

”Den marockanska aggressionen, ockupationen och annekteringen av territoriet utgör ett allvarligt brott mot internationell rätt, och ingen stat har erkänt Marockos suveränitet över Västsahara. Västsahara är inte en del av Marocko och Marocko har ingen rättslig titel eller rättsenligt krav på territoriet. Folket i Västsahara har rätt till självbestämmande, som i detta fall kan uppfyllas genom inrättandet av en helt suverän stat, om de så önskar,” skrev juristerna.

Rättsexperterna beskriver hur stora delar av befolkningen flytt till flyktingläger i Algeriet och hur marockanska bosättare flyttat in i ockuperade Västsahara, där utländska investerare fått mark och rättigheter till naturtillgångar.

”Alla stater är skyldiga att inte erkänna en olaglig situation till följd av annektering och att inte ge stöd till upprätthållandet av denna olagliga situation. Trots detta har EU slutit en rad avtal med Marocko om bland annat fiske och handel med jordbruksprodukter, vilka tillämpas också på det ockuperade Västsahara,” ,” skrev de tre juristexperterna

Exploateringen av Västsaharas naturtillgångar, fosfat, fisk, sand och grönsaker, har sedan artikeln skrevs bara ökat. Trots att EU-domstolen i två domar förklarat avtal mellan EU och Marocko, där västsahariska varor ingår, som olagliga, har ministerrådet och EU-parlamentet godkänt handeln.

När det gäller ett svenskt erkännande av Västsahara är principerna att de tre kriterierna territorium, befolkning och effektiv regering ska vara uppfyllda. En ny princip har dock växt fram – rättsenlighetsprincipen, skrev rättsprofessorerna Owe Bring, Said Mahmoudi och Pål Wrange i artikeln 2015.

Det betyder bland annat att en ny stat kan erkännas även om den inte har full kontroll över sitt territorium, på grund av till exempel en folkrättsvidrig annektion.

Rättsjuristerna pekar på tre exempel där Sverige har erkänt stater med hjälp av denna nya princip, alltså stater som inte haft full kontroll över sitt territorium; Kroatien 1992, Bosnien Hercegovina samt Palestina 2014.

”En stat har rätt att erkänna en ny stat, om inte detta erkännande strider mot någon annan stats rätt. Som framgått ovan har Marocko inte bara skyldigheten att respektera rätten till självbestämmande i Västsahara, man måste också upphöra med annektionen och ockupationen av Västsahara. Marocko har inte någon rätt till detta område.”

Debattartikeln i DN är låst men publicerades 6 november 2015: Folkrätten hindrar inte ett erkännande av Västsahara.

En intervju 2021 med professorn i folkrätt Pål Wrange finns på Tidskriften Västsahara: Marockos folkrättsvidriga ockupation -utan sanktioner.

Lena Thunberg