”Nu är vi fler i riksdagen som jobbar för Västsahara!”

I slutet av oktober besökte en delegation av riksdagsledamöter de västsahariska flyktinglägren och även den del av Västsahara som är under Polisarios kontroll. I delegationen ingick fem ledamöter från Vänsterpartiet. Det var ett intressant och omskakande besök för samtliga, särskilt med tanke på att det var det första besöket för de flesta. Resan planerades och genomfördes i samarbete med Västsahara kommittén och Emmaus Stockholm, som också stod för de praktiska förberedelserna.

Vi kom fram mitt i natten efter en lång flygresa över Paris och Alger och togs emot av Polisarios representant i Sverige Limam El Jalil. Vi kördes med eskort till lägren och installerades hos en familj där vi blev mycket väl omhändertagna under hela besöket. Efter att ha sovit några timmar började ett intensivt program. Vår delegation mottogs på absolut högsta nivå och fick träffa både talmannen för det västsahariska parlamentet, Khatri Adouh, samt äta middag med den västsahariska presidenten Brahim Ghali. Vi träffade även en lång rad representanter för olika organisationer och besökte skolor, sjukhus och kvinnoprojekt.

Vi blev alla imponerade över hur väl de fem lägren är organiserade och att västsaharierna lyckats bygga upp en fungerande statsbildning med departement, riksdag och regering i exil. Vi blev dock smärtsamt medvetna om att invånarna i lägren är mycket sårbara, eftersom de är beroende av omgivningens stöd för sin överlevnad. Matleveranser från FN och hjälporganisationer räcker dock inte till, exempelvis har svenska SIDA dragit in bidraget till organisationen Praktisk Solidaritet som försåg lägren med makrill på burk. Ett litet men viktigt stöd, eftersom det under långa perioder varit det enda tillskottet av protein. Vi fick höra om ökade problem – med bland annat undernäring och blodbrist som följd.

Att de västsahariska kvinnorna har en stark ställning både historiskt och idag fick vi också flera bekräftelser på. Vi besökte bland annat ”Olof Palmes kvinnoskola” där ett hundratal kvinnor åt gången får olika former av utbildning. Vi besökte även ett antal kvinnoprojekt där kvinnor får stöd och utbildning för att starta upp olika mindre projekt för att öka sina inkomster. Det finns naturligtvis fortfarande en del att göra när det gäller den kvinnliga representationen på hög nivå men på lokal och regional nivå är kvinnorna i majoritet.

Oavsett om vi träffade presidenten, talmannen eller representanter för det civila samhället så fick vi höra ”att Sverige är en nära vän till det västsahariska folket, men det finns en stor besvikelse över att den svenska regeringen inte fullföljt riksdagens beslut från 2012 om att erkänna den västsahariska staten”. Det finns dock en stark förhoppning om att erkännandet ska komma inom en inte allt för lång framtid. Ett svenskt erkännande skulle innebära att västsaharierna fick nytt hopp. Det skulle också kunna betyda att fler länder i väst följer det svenska exemplet, något som skulle förbättra västsahariernas förhandlingsposition.

Det händer väldigt lite i förhandlingsprocessen och det börjar bli mer än hög tid för att frågan får en lösning och att den av FN beslutade folkomröstningen som skulle ägt rum 1992, äntligen kommer till stånd, innan Marocko lyckas med sin ockupation- och bosättarpolitik med målet att förhindra Västsaharas, Afrikas sista kolonis, frigörelse.

Vi som ledamöter lovade västsaharierna att göra vårt bästa för att trycka på i dessa frågor. Det känns fint att vi nu är fler ledamöter som uppmärksammar och jobbar för Västsahara i riksdagen.

av fem riksdagsledamöter för Vänsterpartiet; Lotta Johnsson Fornarve, Jon Thorbjörnson, Jessica Thunander, Jessica Wetterling och Ciczie Weidby